Påhopp och lögner

Egentligen hade jag tänkt skriva om författarfristäder men det får bli nästa gång. Nu blir det ett kort inlägg om kommunfullmäktige i Kumla.

Många gånger får jag som folkvald höra att "man får tåla en hård debatt" och "det är bara retorik, smäll tillbaka istället" när jag tar upp att debattklimatet i fullmäktige är otrevligt.


Jag tål en hård debatt. En hård saklig debatt. En debatt som håller sig till sakfrågan och inte mig som person. Att det bara är retorik är något som folk gömmer sig bakom när de säger taskiga saker, så det köper jag inte. Retorik handlar om något helt annat.

När argumenten mot vad jag nu föreslår eller tycker plötsligt börjar handla om mig som person: "lilla fröken folkpartiet" och allt vad det nu är, eller rena otidigheter, då är det inte längre en hård debatt. Då är det en person som försöker plocka poäng genom att trycka ner någon annan.

Jag ställer inte upp på det.

Jag har en partikollega som fått höra att hon är "helt jävla dum i huvet". Själv sitter jag bara på stadshuset och gör ingenting. Tänk att en person som inte gör någonting ändå kan vara så sabla jobbig - för jobbig måste jag ju vara eftersom det i fullmäktige efter fullmäktige återkommer!

Senaste fullmäktige var jag inte med på. Föräldramöte i barnens skola och ingen barnvakt. Jag var hemma med barnen och lyssnade sista stunden på radio. Tyvärr missade jag den biten som när jag såg den på Kumlanytt.se fick mig att se rött - både bildligt och bokstavligt...

Kommunstyrelsens före detta ordförande ställer sig i talarstolen och talar om att skolan i Kumla är körd i botten på grund av förre förvaltningschefen!
En tjänsteman som har slutat. En person som inte finns i salen och därför inte har en chans att ge svar på tal.
En tjänsteman som efter att han slutat gick ut i media och berättade om sin syn på Kumla och dess styre...

Det är så fruktansvärt lågt i så många bemärkelser!

Jag blir också förbannad på att ingen i salen reagerade och sa ifrån. Kan vara för att det fanns så väldigt mycket vansinnigheter i anförandet men jag tycker ändå att man borde reagerat. Det är allas ansvar men framför allt fullmäktiges ordförande.

Det måste bli ett slut på dessa personpåhopp i Kumlas fullmäktige. Jag ställer inte upp på att mina partikamrater blir bortskrämda från talarstolen. Jag ställer inte upp på att andra inte vågar gå upp. Jag ställer inte upp på att det som diskuteras är mig som person, inte vad jag säger och tycker.

Kommunfullmäktiges ordförande måste ta sitt ansvar. Fullmäktige måste ta sitt ansvar. Socialdemokraterna måste ta sitt ansvar.
Jag hade skämts ögonen ur mig om en folkpartist hade betett sig på det här viset.

Har du inga argument i sakfrågan - sitt still i bänken! Ge attan i att kalla mig det ena och det andra och ge fullständigt fasen i att ge dig på folk som inte har en möjlighet att svara för sig.


Senaste fullmäktige hittar du här. Punkten jag beskrivit ovan är nummer sex i ordningen.