Igår opererade jag ögonen. Jag har haft glasögon sedan första klass, linser sedan jag var elva. Jag ser inte ett skvatt utan dem - för dem som har koll så hade jag -10.5 på linserna och -12 på glasögonen. Utan glasögon eller linser har jag varit helt hjälplös.
Genom åren har jag fått min beskärda del av det som verkar vara självklart när man har glasögon - alla "trevliga" ord från folk, ni vet allt från det genomtänka och originella (eller inte...) "glasögonorm" till det lite mer kreativa (?!) "coca-cola-flaskan". Jag har fått glasögon gömda och avbrutna, jag har fått stryk för att jag har glasögon (det var i alla fall den officiella förklaringen men jag kan ju gissa att det låg liiiite mer bakom...) och jag har fått nöja mig med att stå bredvid och titta på när de andra gjort roliga saker eftersom man antingen inte velat ha mig med då glasögonen är ett hinder eller jag själv insett att det inte gått, på grund av glasögonen. (Ja, en del lekar och idrotter är supersvåra att genomföra i glasögon. Försök brottas i solglasögon får du se.)
Linserna var en befrielse. Jag var en hästtjej och att rida är svettigt och skumpigt och glasögonen immar igen och studsar omkring på näsan - linser gör det inte. Att kunna kliva på en buss och se trots värmen där inne i kontrast till kylan därute... Att kunna se i regnväder, att slippa peta upp glasögonen - linser är toppen!
Det finns dock nackdelar även med dem. Det är ett evigt pysslande. De sköljs ur om det regnar för mycket. Under pollensäsongen kan jag inte ha dem. De är dyra.
Jag har velat göra en operation i säkert femton år men tekniken har inte varit på min sida. Ser man så dåligt som jag fungerar inte en laseroperation. Däremot kan man operera in en lins - en ICL-operation - och det var det jag gjorde igår!
Själva operationen tog max en halvtimme men jag hade då varit på plats en bra stund och fått ögondroppar av alla möjliga sorter - antibiotika, pupillvidgande och, inte minst, bedövande. Lite lugnande att dricka och en massa tvättande ingick också, samt en mindre snygg grön mössa och blå tossor på fötterna.
Min stora skräck innan ingreppet var den pryl som skulle spänna upp ögat så jag inte kunde blinka. Bilderna på folk som har dem är uräckliga, googla så får du se. Jag tänker inte lägga upp någon här!
Nu märkte jag inte ens när de satte fast den vilket på sätt och vis var ett litet antiklimax! Jag fick en duk över ansiktet som de öppnade runt ögat och så vips! satte kirurgen igång! Då satt ögonlockshållaren redan på plats.
Operationen går till så att man skär upp ett snitt i hornhinnan. Man placerar linsen bakom ögats pupill så att den hamnar precis framför den egna linsen.
Första ögat kände jag ingenting - och inte såg jag något heller! Lite pill och tryck och så var det färdigt och jag upptäckte att jag kunde se...
Öga nummer två kändes mer. Inte så att det gjorde ont när man skar upp men det kändes.
Plötsligt var allting färdigt och jag fick sätta mig upp och kunde dimmigt urskilja saker runt omkring mig. Dimmigt på samma sätt som när jag sovit i linserna flera nätter så att de är grumliga.
Idag har jag varit inne igen och kollat så allting ser bra ut - och som det ser bra ut! Jag ser bättre nu än jag gjorde med linser eller glasögon! Jag kan läsa pyttetext!
På håll är det jobbigare för det gör ont att titta bortåt. Jag har solglasögon på mig, även inomhus, och ljus gör ont. Jag har lite dubbelseende på ena ögat och stora ringar runt alla ljuskällor (så kallad halo). Det ena ögat är väldigt ömt om jag är vid det - vilket jag å andra sidan ska undvika.
Att läsa på ipaden går bättre än att läsa bok, särskilt nu när jag ställt ner ljusstyrkan. Jag blir fort trött i ögonen och får lite huvudvärk och jag äter en tablett mot högt tryck i ögat (finns en viss ökat risk för det nämligen) som gör att jag mår illa.
Oavsett det så är jag kanonnöjd! Jag vaknade i natt och kunde se vad klockan var! (Fem över tre, om någon undrar...) I jämförelse är de småsaker som just nu är lite av problem ingenting. Dessutom försvinner de så småningom. Illamåendet lär gå över idag eftersom jag tagit sista tabletten och jag ser bättre och bättre hela tiden!
Så till politiken i det hela. Att göra en operation är dyrt. Den jag gjorde hör dessutom till de dyrare - över fyrtio tusen kronor. Det är ingenting man bara spottar upp. Vi lyckades betala kontant tack vare de pengar vi fick tillbaka på skatten och för att vi sparat.
Linser är inte heller billigt. Endagslinser är helt klart dyrast men även månadslinser går på ett antal hundralappar. Glasögon är jättedyrt! (Vi gjorde ett räkne-exempel för barnen i morse och visade att vi 2020 har gått plus på operationen ett bra tag. Om åtta år har vi med andra ord tjänat in de här fyrtio tusen kronorna med råge! Räknat i livskvalitet finns det inte ett pris på det.)
Under Folkpartiets Landsmöte förra året var jag uppe i talarstolen. Jag var så nervös så jag höll på att dö för det var mitt första landsmöte och jag hade ingen koll på någonting. Det jag gjorde i talarstolen var helt enkelt att yrka på att det ska finna nationella riktlinjer för bidrag till glasögon till barn. Idag är det upp till varje landsting att bestämma så i vissa landsting kan man få massor i bidrag och i andra inget alls. Riktlinjerna för Örebro läns landsting hittar du här.
Övriga folkpartister höll med mig. Vid röstningen blev det ett så klart och tydligt ja att det inte ens behövdes en votering och jag är så stolt över det! Ett blogginlägg på NA finns här.
Av någon anledning räknas inte ögonen till kroppen. Våra öron tillhör kroppen - hör du dåligt får du hjälp med hörapparat. Ser du dåligt får du lösa problemet själv. I en familj är det inte inte ovanligt med flera som ser dåligt eftersom det är ärftligt. Ta en familj på fem personer där fyra ska ha glasögon! Barn som växer behöver dessutom byta glas och bågar ofta - för att inte tala om att det är fler än jag som får sina sönderslagna, självförvållat eller genom att andra "hjälper till".
Nationella riktlinjer så att det är lika över landet är ett första steg. Därefter anser jag att vi ska göra som med annan vård, ta tänderna som ett exempel, en annan kroppsdel som inte riktigt "hör till". Låt barn och unga få hjälp kostnadsfritt! Bostadsort och plånbok ska inte avgöra om ett barn får glasögon, om ett barn ser vad som skrivs på tavlan i klassrummet, om ett barn ser bollarna som flyger på idrotten...
Ögonen är så vitala för oss. Ser vi inte följer så mycket med. Ser man inte i skolan - ja hur ska man då kunna hänga med?! Om vi bortser från att man blir trött och får huvudvärk så missar man ju massor av information.
Argumenten för att låta tandvården vara gratis upp till tjugo år var bland annat att unga annars skulle välja bort tandläkaren till förmån för annat. Hur många nittonåringar prioriterar ett besök hos optikern? Särskilt som linser finns att köpa på nätet - billigare dessutom. Man får kryssa i att man går till optikern varje år för att företaget ska gå fritt men den rutan är ju inte svårt att kryssa i vare sig man varit iväg eller ej. Att gå med fel styrka är inte bra, det inser vem som helst.
Inte så lik Greta Garbo kanske...
Nu ska jag sätta mig och blunda en stund. Tror jag ska lyssna på "Språket" i P1 när jag sitter där. Har så svårt för att inte sätta mig med en bok - men det går faktiskt inte. Inte någon längre stund i alla fall. Skriva kan jag göra utan att titta men jag gissar att det finns en del fel i texten. Får läsa igenom när jag och ögonen är sams igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar