Årets God Jul-rim till Kumla kommunfullmäktige

Årets sista kommunfullmäktige var ungefär en kvart långt. Få ärenden, gissningsvis för att den stora middagen efteråt, då alla som jobbat i kommunen i tjugofem år uppmärksammas, inte ska bli försenad. 
Jag brukar hålla ett anförande på rim sista fullmäktige, för att säga God jul bland annat. Förra året lyckades jag få med ett avslagsyrkande i rimmet men i år fanns inte mycket att debattera kring.

Jag fick lov av ordförande att komma upp efter sista punkt. Till saken hör att socialdemokraten Katarina Hansson och moderaten Mats Hellgren hade indiska kläder på sig.

Här är årets rim (och det flyter bättre när jag läser högt...)

God Jul Kumla fullmäktige 2013 

Nu är timmen slagen

sista fullmäktige är här

snart kommer dopparedagen

för både troende och sekulär

Vi som samlats här i salen

för att fatta nya beslut

är först ni som sjunger internationalen

och drar lite mer vänsterut

Partiet, det stora och det röda

socialdemokrater tjugotvå

och så de som er brukar stöda

vänsterpartiet, hej till er båda två!

Hos er båda återfinns

- de som er företräder -

två starka och kompetenta kvinns

kvinnlig KSO har inte alla städer

Som kvinnor i politiken

Katarina och Elisabeth

vet att jämställdheten i praktiken

inte alltid är så lätt

Vänder jag mig så lite grann

och tittar lite snett

ser jag Moderaternas starke man

som sig så vackert i kjol har klätt

Mats syns ju bland de flesta

och har en röst som ofta hörs

Mats har åsikter om det mesta

och vill att VIP-tomter offentliggörs

Bredvid har vi Centern och kristdemokrater

där sitter Janne och Per

God Jul till er och era partikamrater

även de som inte är här

Miljöpartiet sitter längst fram

och vill inte äga någon flygplats

det står säkert i deras valprogram

om rätt jag känner Carina och Mats

Om SD fanns i salen här

önskade jag dem som en självklarhet

julens frid med allt vad det innebär

och tolerans mot alla i deras julpaket

För FP Kumla önskar var och en

Frid, frihet och fred
vänsterfolk och högermän

till alla ger vi samma besked

Ta hand om varandra

tro på dig själ och din nästa

lita på dig själv och andra

så klarar du det mesta

Liberalismens styrka finns

i tron på individen

Fred och frihet är det som vinns

- nu sänker sig julefriden

God Jul!

Varför tystas oppositionen?

Öppenheten och hur demokratin fungerar i Kumla har varit uppe till diskussion förr. Tyvärr inte i berömmande ordalag utan för att oppositionen tystats på olika sätt. Smädeorden har varit många men nu verkar taktiken vara en annan. Istället för att tala om hur dumma mina förslag är så hindrar man mig helt enkelt från att lägga dem.

Jag har tre exempel från senaste veckorna.

Första exemplet handlar om budgeten. Vid kommunstyrelsens sammanträda deklarerade kommunfullmäktiges ordförande att de budgetförslag som inte fanns med för behandling under KS heller inte skulle få tas upp på kommunfullmäktige. Han hänvisade till kommunallagen och menade att inget nytt får komma på KF.
Det här är fel på så många sätt att jag inte vet riktigt var jag ska börja men för det första så får jag och alla andra ledamöter lägga vilka yrkanden vi vill i KF. Vad gäller budgeten så är ärendet redan väckt och Socialdemokraternas förslag huvudförslag. Det lägger vi andra sedan diverse yrkanden på, på olika sätt. Ett yrkande behöver inte förberedas i KS, det kan läggas direkt på KF. Vill man däremot att de övriga i fullmäktige ska ha en chans att sätta sig in i ett budgetförslag är det ju bra att vara ute i god tid. Vi var färdiga med vårt förslag så att det gick med i utskicket till KF så alla hade gott om tid att läsa på.

Andra exemplet kommer från Kommunstyrelsens arbetsutskott. Där ville jag lägga ett yrkande under ett ärende och blev stoppad med motiveringen att det inte hörde till ärendet. Jag försökte få det som ett tilläggsyrkande, som ett motförslag, vad som helt men icke. Jag fick helt enkelt inte yrka för kommunstyrelsens vice ordförande som vid tillfället satt ordförande. Jag uppmanades att lämna in en motion istället. Tro mig, den kommer.

Tredje exemplet kommer från kvällens kommunstyrelse. Jag hade funderingar kring planen för Vision 2025 och en del av skrivningarna i den. Jag lyfte det till diskussion och fick höra att hade jag inte sagt något på kommunstyrelsens arbetsutskott där ärendet beretts fick det vara. Inte nog med det. Jag fick höra att om någon från övriga i oppositionen ville ha något sagt så skulle det sägas i just KSAU genom mig eller det andra oppositionsrådet. Jag som folkpartist ska med andra ord lägga yrkanden för andra partier, vare sig jag håller med eller ej. I kommunstyrelsen ska man "bara säga ja eller nej till det som skickats hit från arbetsutskottet". Jag frågade då vad poängen med KS och KF är, då räcker det ju med KSAU, om nu något nytt inte får komma, inga yrkanden får läggas, inga diskussioner får föras. Åt det skrattades det och huvuden skakades.

Jag har många fler exempel, bland annat anser ordförande i barn- och utbildningsnämnden att gruppmötet inte är till för diskussioner. Nehej? När ska vi ha dem då?

Kommunstyrelsens ordförande har hittills lyckats navigera hyfsat rätt. I budgetdebaclet fick hon till det så att alla budgetförslag räknades som beredda eftersom vi sa att de fanns... Alla ganska nöjda. I KSAU var hon inte närvarande. Under kvällens KS frågade moderaternas oppositionsråd om inte jag hade yrkat på en ändring och hon frågade om jag hade gjort det eftersom inte uppfattat det som ett skarpt yrkande. Jag svarade att det inte hade varit det heller.  Jag ville lyfta frågan, diskutera, höra varför det stod som det gjorde och om vi gemensamt kunde komma fram till en annan skrivning.  Frågan var inte så viktig, heller inte principiell men jag måste få ställa frågor.
Det är en svår uppgift att vara KS-ordförande och kanske svårare i Kumla än på många andra ställen. Det finns många starka viljor i KS...

Oavsett det så tycker jag att det är liiiite för många tillfällen där jag på ett eller annat sätt blir tystad. Om jag nu vill lägga ett yrkande - hur korkat den än må ses - så ska jag få göra det. Att tysta oppositionen är helt enkelt inte rätt.

Den här sitter utanför kommunfullmäktigesalen i Höganäs, 

 

den borde finnas på fler ställen

 

Barn har rättigheter!

Ett barn som utsätts för ett brott, själv begår ett brott eller är med om en vårdnadstvist befinner sig i en otroligt utsatt situation. Barn har svårt att hävda sig i en rättsprocess och upplever ofta att ingen lyssnar på dem, tar dem på allvar eller att de inte blir trodda. Så får det inte vara i Sverige år 2013. Därför var det ett klokt beslut som togs vid Folkpartiets landsmöte – de som förhör barn ska vara utbildade i att förhöra just barn,.

Om det finns en misstanke om att ett barn har utsatts för brott startar utredningsprocesser där ofta flera myndigheter är inblandade. Det kan vara socialtjänst, polis, sjukvård och inte sällan är det många personer som barnet vid olika tillfällen möter och ska upprepa sin berättelse för. Att det här inte är bra för barnet är knappast någon nyhet.

En åklagare bör ha ”särskild kompetens” för att förhöra barn och när det gäller övergrepp finns ett minimikrav på att åklagaren ska ha gått kursen ”övergrepp mot barn”. Problemet är att det bara är hos 10% av åklagarkamrarna som man kan garantera att det är så. Vid en tredjedel av åklagarkamrarna har man inte utbildning i barns rättigheter.

Yngre barn representeras av ombud vid rättegångar. Tanken att man skyddar barnet på detta vis är kanske god men studier visar att det blir godtycke i processen. Till exempel finns könsskillnader när ombuden talar för barnen vid en vårdnadstvist – gäller det flickor trycks det hårdare på vårdnadshavaren medan pojkars ställföreträdare riktar mer in sig på vikten av kompisar och skola. Den här skillnaden mellan könen finns inte alls när barnen själva för sin talan. Ombuden upplyser heller inte alltid om att allting barnet säger kan användas i rättsprocessen.

Det har också visat sig att domstolarna ställer högre krav på barn än på vuxna i en rättsprocess. Vuxna får större utrymme att uttrycka sina åsikter. Ofta motiverar man det med att barnet inte är moget att veta sitt eget bästa – nå, det vet inte alltid vuxna heller.

Den som förhör barn behöver kunna mer än förhörsteknik, vilket är den fortbildning som erbjuds idag. Hur ska rummet se ut? Var ska man vara? Vilka ska vara med? Hur närmar man sig ett barn?

Folkpartiet har ett tydligt barnperspektiv och vi står upp för de som har svårast att göra sig hörda. Bland de som har de allra svårast tillhör barnen. Självklart ska den som förhör ett barn ha barnkompetens. Självklart ska den som förhör barn ha kunskap om barns rättigheter. Jag är stolt och glad över Folkpartiets beslut att skriva in det här i partiprogrammet. Nu ska vi göra verklighet av det.